Delade ut reportaget imorse gjorde bland andra E, som lastar buntar här. Han är utbildad läkare. Det svenska läkarleget är klart och allt, men han väntar på språkgodkännande och jobbar som tidningsbud + undersköterska under tiden, båda jobben är de flesta dagar i veckan så han går direkt från det ena till det andra. Jag blir uppjagad när vi pratar om hans arbetsliv men han tycker mest att jag är fånig, att jag borde acceptera hur livet är. Istället lär han mig hur man håller sig vaken många dubbelpass i sträck och hur man inte sliter ut ledbanden i knäna. E lovade läsa reportaget när han jobbat klart nu vid sju i alla fall.
Ett annat tidningsbud som lovat läsa är C. Han är pianist från Moskva, men delar ut tidningar längs Amiralsgatan på heltid. Hans upphämtningsplats är nära Babel, vilket lätt blir svårt – nattklubben stänger precis vid jobbstart, alla som kommer fram till honom är fulla och upplevs som obehagliga när C inte till hundra procent förstår vad de säger. Jämt när vi pratar frågar han mig vad på gatan han behöver vara rädd för och inte, och hur det ska gå att sortera ut.
Mitt tredje tidningsbud som bar imorse är den andra E. Hon fyller 55 snart och har också hon en bakgrund inom klassisk musik. Såg henne inte i dag men hon är tidningsbesatt, hon lovade för ett par dagar sedan att läsa extra ordentligt den här morgonen. De dagar hon inte jobbar ringer hennes vän, som är receptionist, upp när det är okej att hämta tidningarna i lobbyn för att gästerna tröttnat – då får E Berlingske och Herald Tribune och allt möjligt.
Där jag varit orolig för hur svartjobbsvärlden i min hemstad kommer reagera när de får höra talas om att jag skrivit ger det mig i alla fall en sjukt lugn känsla att tänka på att tre typiska tidningsbud jag ofta är med sitter ner och läser texten just nu. Efter sina pass. Före alla andra.
Det ger mig något att veta det för om man varit tidningsbud OCH jobbat mycket på tidningar har man alltid med sig en stor sorg över att papperstexter bara når ut till en begränsad andel människor i stan man lever i. Att det är så lever inte upp till ordet nyheter. Och jag vill att det här reportaget jag har i Sydsvenskan i dag i alla fall ska ha försökt att nå det ordet om jag ska få känna mig nöjd.